Hälsan är en viktig del i ens liv, jag vet de. Barnen har gått före i alla lägen, dom är ju allt.
Med en dotter som de har varit struligt med en längre tid så har allt kört ihop sig.
Magen tar stryk...man är ständigt stressad...orolig...sömnen tryter.....man blir deppig...
tårarna sprutar....man känner inte efter ...jagar bara.
När sena kvällen kommer och man sätter sig ner, då känns de som man bara glider ner på golvet.....som en trasa.
Blodtrycket är skit...de svartnar för ögonen när jag reser mig....illamåendet kommer över mig....
blir rädd...tänker vad händer om jag håller i lilltrollet och de blir så här...
Hoppas dom hör av sig från vårdcentralen....idag!
1 kommentar:
Hej!
Jag hittade in här via Thea och nu har jag läst lite av dina inlägg. Herregud, jag blir trött bara jag läser om hur du har det och hur ska du då inte känna dig?
Kanske är det aningen lättare när man fått en diagnos? Jag hoppas att det snart lättar lite för dig.
kram
Skicka en kommentar